26
augusti
2016

Största möjliga tysssstnad!

Jag är sällan tyst.
Det tänker nog alla som träffar mig.

Fast det är inte helt sant. Jag är tyst många stunder. Som när jag sover t.ex…
Men faktiskt även långa stunder under dagen när jag jobbar.
Eftersom jag är enkvinnsföretagare så sitter jag allt som oftast på mitt kontor och skriver, mailar samt googlar på skit…i min ensamhet.

Min man har däremot ett jobb där han hela dagarna träffar massor med folk och när han kommer hem behöver han stänga av och bara ha tyst och stilla omkring sig.
(ni fattar problemet att va gift med mig då…)

Men han har sina knep att få lite tyst omkring sig ”älskling det är Holland-Spanien ikväll, ska vi se det?”
Då hittar jag på annat.
Jag tror han kollar matchen…men är inte helt säker

Men det slår mig att även jag, som är en brutalt social person och älskar att prata med alla, har ett stort behov av stillhet.
Och jag har funderat på varför.
Det borde ju egentligen vara helt onödigt, rent evolutionärt. Vi utvecklas ju av att kommunicera med andra…åtminstone vissa…
Men av någon anledning behöver alltså hjärnan pausa för att ladda, bearbeta och skapa nytt.
Jag märker det själv jättetydligt när jag t.ex dammsuger och inte KAN prata med, eller lyssna på någon. Då far mina tankar direkt iväg och plötsligt har något nytt poppat upp i huvudet som inte hade kommit fram om jag samtidigt hade pratat med eller lyssnat på någon.

Och detta händer alltså INTE om jag lyssnar på radio, spotify eller någon podcast. Även om jag då själv är tyst….för det mesta.
Utan det bästa kreativa resultatet får jag om jag både har tyst omkring mig, samt gör något enkelt och monotont, typ diska, köra motorväg, stryka hela familjens tvätt
…även om jag då är lite irriterad samtidigt…

Men ibland kan det ta ett tag innan jag kommer ihåg att jag mår bra av att stänga av TVn för att låta hjärnan få eget spelrum.
Om jag t.ex kollar en film händer ju inte mycket kreativt i min egen hjärna
och inte pga filmens kvalité, utan för att jag bara blir en passiv åskådare och hjärnan måste bearbeta det som stoppas in i den.
Om jag inte stoppar in något hela tiden lämnar jag plats åt min egen hjärnas ”filmproducent” att skapa film.

Det märks tydligt när man drömmer att hjärnan har enorm kapacitet till kreativitet.
Man kan bli rädd för sig själv ibland. Herregud, vad har jag i huvudet egentligen?
I sömnen har jag mördat, skadat barn, haft opassande relationer med äldre släktingar. Och inte för att jag är mer störd än andra (…eller kanske lite) men framförallt för att våra hjärnor inte har någon moralisk spärr eller logik under sömnen.
Inte heller något utifrån som stör, utan bara våra egna synapser och elektriska impulser eller vad det nu är som rör sig i huvudet, som far runt och skapar och hittar på skit.

Så för att bli den kreativa person vi är, behöver vi ha det tyst och lugnt ibland.
Och det är inte helt lätt i vår urbana omgivning. Överallt strömmar ljud men också rörliga bilder som våra hjärnor helt utan impulskontroll dras till.

Min stackars man var en gång i Las Vegas, där han höll på att förlora förståndet.
Ingenstans fanns det någon ljud-fredad plats. Inomhus, utomhus, på toaletten, i parken var det högljudd musik. Och den blandade sig med casinoplingande, flipperspels-klonkande, trafiktutande och gatuartists-skrikande (…för att dom blev arga när ingen betalade dom)
På en sådan plats får hjärnan inte en chans att sätta igång kreativiteten. Och det är ju för allt i världen inte meningen i Las Vegas heller.
Där är tanken att man ska göda sin missbrukshjärna och konsumera så mycket som möjligt tills fickan (=kreditkortet) är tomt.

Men även i våra egna stadskärnor är det väldigt mycket ljud som ligger som en rörig kuliss i bakgrunden och stör vår kreativitet.
Musik i alla butiker, restauranger och på caféer (som ofta är starkare än vad som går att prata till) men det kan givetvis vara mysigt och lugnande också. Att tänka sig en hel tyst stad skulle vara ännu mer skrämmande.
Problemet är att vi själva tillför ytterligare intryck med våra mobiler. Det ringer, det sms-plingar och surrar, folk pratar med andra (varför pratar alltid korkade människor extra starkt?)
Jag märker själv att jag kan bli stressad efter en stund på ett café. Och det tar mig lång tid att förstå varför. Musiken är för stark och jag själv kan inte låta bli mobilen.

Men delar av detta kan jag ju lösa själv. Men det gör jag inte.
Alltså måste jag aktivt söka mig till omgivningar där jag får det tyst och stilla
och till situationer där jag inte kan använda mobilen.
Typ en simtur, (fast helst inte i ett pojk-skränigt badhus, utan i en insjö nånstans.
Detta är inte helt enkelt i Malmö innerstad.
Så jag behöver hjälp med idéer.

En lösning som jag funderat på är att gå runt med mopedhjälm (som är väldigt ljudisolerande)men det får jag inte för familjen…
Tips?