Varför talarcoach?

Jag har stått på scenen och underhållit i väldigt många år nu. Dels som komiker på ståuppklubbar landet runt ((gjorde ju t.ex min ståupp-debut på Norra Brunn redan 1994!!!) men även som inhyrd underhållning på företagsfester, Kick Offs och liknande arrangemang.

Men parallellt med det har jag blivit anlitad mycket som konferencier och moderator (man får sådana uppdrag om man haft egen talkshow på SvT:-)

med både små och stora prestigefyllda uppdrag på arenor runt om i landet (allt från Eslövs teater till Friends Arena i Stockholm)

Jättekul uppdrag som inte bara kräver rutin och förberedelser, utan också en förmåga att hantera oväntade situationer (för dom inträffar alltid!)

Alla dessa olika uppdrag har gett mig kunskap och ett stort intresse för vad som krävs för att hålla en publik intresserad.

Oinspirerande föredrag och självgoda talare

Och när jag varit ute på företagseventen och KickOffs-en upptäckte jag alla som gör föredrag, som är sas utanför både föreläsar- och humorbranschen.

Och jag kan då inte minnas hur många gånger jag stått och lyssnat, innan jag själv skulle upp på scenen, på allehanda chefer, mellanchefer, projektledare (och andra talare som tackat ja i något svagt ögonblick) som kämpat med ett föredrag som dom inte var jättebekväma med att hålla. Och publiken var inte jättebekväma med att höra dom heller.

Jag har också sett föredrag med chefer som själva varit oerhört bekväma med  situationen, men föredraget varit tråkigt och luddigt och man sett publiken treva efter sina mobiler…

I båda fallen klagar dock nästan ingen.

För vem ska resa sig upp och säga ”du chefen, det där fattade jag inte riktigt ” eller ”jag tycker detta var tråkigt och oinspirerande”

Det som vi komiker alltid får som ett direkt bevis på att det vi menade blev tydligt (i ett spontant skratt) får nästan aldrig chefen.

Även om det är tråkigt eller oinspirerat så sitter man snällt och lyssnar. Man ger inga ljud ifrån sig, man buar inte som i Brittiska Parlamentet, man kastar inte ägg som i Italien.

Vi bara klappar lite artigt efteråt och tänker inom oss ”gud vad skönt att det är slut…nu ska jag till minibaren”

Från komikerkurser till talarcoachning

Och det är här min lust att hjälpa till har väckts. Det är nästan samma sak som att göra ett ståuppframträdande, fast man byter skämten mot en seriösare text.

Publiken måste fortfarande tycka att det låter intressant och ”spännande”.

Alltsedan jag startade MACK i Malmö (min ståuppklubb) har hållit kurser i ståuppkomik och utvecklat min egen teknik för hur jag ska få mina ”rookies” att lyckas. Så när jag började få förfrågningar från annat håll än komiker

Kom lusten att testa vad som händer om man sa använder samma teknik på ett tal.

Och resultatet var omedelbart. Det funkade perfekt. I alla fall med mina tekniker.

Och det var superkul. Något jag känner mig jätteinspirerad att utforska och jobba ännu mer med.

…och vilka teknikerna är? Ja det får du väl hyra in mig för att ta reda på☺

Konsten att vara talare, moderator och konferencier

Idag har jag jobbat med ett härligt gäng bilskolelärare i konsten att tala…inför publik.

(inte föra samtal i personalrummet, vilket iofs också hade behövt förbättras ibland…)

Det var ett superkul möte, trots mina fördomar om körlärare. (vågar inte skriva vad här…barn kan läsa detta…)

Dom var nyfikna, modiga och intresserade (och inte bara för att dom fick smörgåstårta i pausen) och tog öppet emot mina tips att bli ännu bättre föreläsare.

Och det är lite märkligt att många verkar tro att man antingen är född med förmågan att hålla ett bra tal, eller inte.

Men det stämmer verkligen inte.

Att prata inför folk är en förmåga man tränar upp. (precis som förmågan att cykla, äta ruccola och armhåls-prutta)

Även om du är en självsäker person som gärna ställer dig framför en publik, så kanske du suger.

Jag har sett många underbart självgoda chefer (som oftast heter Bengt) som tror dom är svaret på alla frågor, som pratar och pratar och ingen varken fattar något eller bryr sig. Men Bengt märker inte det. Och kommer därför inte heller att utveckla sina föredrag.

Jag har också sett blyga människor göra jättefina tal som var både kärnfulla, känslosamma och minnesvärda.

Dom andra kombinationerna förekommer också förstås; osäkra talare som suger och självsäkra som håller bra minnesvärda tal.

Men det vanligaste är att det är ganska trist.

Och den vanligaste anledningen till det är att man vill vara korrekt.

Man vill inte säga något felaktigt, inte glömma viktig statistik mm.

Så det slutar med att man säger för mycket. Och gärna med förvirrande bilder.

Inget sticker ut.

Allt blir lika jämntjockt tråkigt, som en mulen dag i Borås.

Det är då alla åhörare diskret tar upp sina mobiler i knähöjd och spelar Candy Crush Saga, samtidigt som dom försöker se ut som att dom  lyssnar.

Men talaren märker ingen skillnad. Får ingen feedback.

För vem ska säga till chefen att hans budskap var otydligt och tråkigt?

(det vore lika dumt som att begära bygglov på bygget man redan gjort)

Och hur man INTE ska hålla ett föredrag har jag lärt mig genom att stå och titta på ett enormt stort antal föredragare, chefer, projektledare mm,  strax innan komikern (jag) kommer in. För ofta bokar företagen in en komiker efter chefens föredrag, eftersom man VET att det blir tråkigt. Det är ju tragiskt. Alla vet att det blir tråkigt. Utom chefen.

Och även konsten att vara en bra konferencier och moderator, kräver träning.

Jag vet första gången jag skulle vara moderator för en EU-debatt, och hade inte läst på ordentligt. Då fick jag förlita mig lite för mycket på att min charm skulle räcka.

Så det gäller att både vara förberedd, påläst och samtidigt intuitiv och närvarande.

Närvarande, detta märkligt abstrakta ord, som vi ändå förstår på något sätt.

Att vara i nuet (…ja var skulle man annars vara? …låter som en film med Tom Cruise…)

Men dessa är ledorden för att vara en bra konferencier o moderator. Att känna in vad publiken behöver. Vilka frågor dom funderar på mm. Inte bara gå på sitt eget manus, då missar man kanske intressantare spår.

Även detta kan man öva upp. Sin förmåga att våga gå utanför det förberedda.

Fråga mig, jag har övat hela livet!