Kvällspasset P4 i sommar
I sommar hör du mig varje vardagskväll i Kvällspasset P4 Riks. Där kommer jag och Susanne Fatah prata om viktiga och oviktiga saker.
I sommar hör du mig varje vardagskväll i Kvällspasset P4 Riks. Där kommer jag och Susanne Fatah prata om viktiga och oviktiga saker.
Idag har jag jobbat med ett härligt gäng bilskolelärare i konsten att tala…inför publik.
(inte föra samtal i personalrummet, vilket iofs också hade behövt förbättras ibland…)
Det var ett superkul möte, trots mina fördomar om körlärare. (vågar inte skriva vad här…barn kan läsa detta…)
Dom var nyfikna, modiga och intresserade (och inte bara för att dom fick smörgåstårta i pausen) och tog öppet emot mina tips att bli ännu bättre föreläsare.
Och det är lite märkligt att många verkar tro att man antingen är född med förmågan att hålla ett bra tal, eller inte.
Men det stämmer verkligen inte.
Att prata inför folk är en förmåga man tränar upp. (precis som förmågan att cykla, äta ruccola och armhåls-prutta)
Även om du är en självsäker person som gärna ställer dig framför en publik, så kanske du suger.
Jag har sett många underbart självgoda chefer (som oftast heter Bengt) som tror dom är svaret på alla frågor, som pratar och pratar och ingen varken fattar något eller bryr sig. Men Bengt märker inte det. Och kommer därför inte heller att utveckla sina föredrag.
Jag har också sett blyga människor göra jättefina tal som var både kärnfulla, känslosamma och minnesvärda.
Dom andra kombinationerna förekommer också förstås; osäkra talare som suger och självsäkra som håller bra minnesvärda tal.
Men det vanligaste är att det är ganska trist.
Och den vanligaste anledningen till det är att man vill vara korrekt.
Man vill inte säga något felaktigt, inte glömma viktig statistik mm.
Så det slutar med att man säger för mycket. Och gärna med förvirrande bilder.
Inget sticker ut.
Allt blir lika jämntjockt tråkigt, som en mulen dag i Borås.
Det är då alla åhörare diskret tar upp sina mobiler i knähöjd och spelar Candy Crush Saga, samtidigt som dom försöker se ut som att dom lyssnar.
Men talaren märker ingen skillnad. Får ingen feedback.
För vem ska säga till chefen att hans budskap var otydligt och tråkigt?
(det vore lika dumt som att begära bygglov på bygget man redan gjort)
Och hur man INTE ska hålla ett föredrag har jag lärt mig genom att stå och titta på ett enormt stort antal föredragare, chefer, projektledare mm, strax innan komikern (jag) kommer in. För ofta bokar företagen in en komiker efter chefens föredrag, eftersom man VET att det blir tråkigt. Det är ju tragiskt. Alla vet att det blir tråkigt. Utom chefen.
Och även konsten att vara en bra konferencier och moderator, kräver träning.
Jag vet första gången jag skulle vara moderator för en EU-debatt, och hade inte läst på ordentligt. Då fick jag förlita mig lite för mycket på att min charm skulle räcka.
Så det gäller att både vara förberedd, påläst och samtidigt intuitiv och närvarande.
Närvarande, detta märkligt abstrakta ord, som vi ändå förstår på något sätt.
Att vara i nuet (…ja var skulle man annars vara? …låter som en film med Tom Cruise…)
Men dessa är ledorden för att vara en bra konferencier o moderator. Att känna in vad publiken behöver. Vilka frågor dom funderar på mm. Inte bara gå på sitt eget manus, då missar man kanske intressantare spår.
Även detta kan man öva upp. Sin förmåga att våga gå utanför det förberedda.
Fråga mig, jag har övat hela livet!
Idag firas kvinnor över hela världen. Men egentligen är det ju en sorgens dag att internationella kvinnodagen finns.
Att kanelbullens dag finns, kan jag bättre förstå, eftersom den är ett litet svenskt bakverk som kanske glöms bort i alla hälsotrendscaféer med sina chiafrökex och wellpappsmuffins mm.
Att det imorgon är tomatsåsens dag (dagen efter internationella kvinnodagen) gör att det blir ännu sorgligare på något vis.
Och om ett par dagar är det Mazarinens dag, ja ni förstår vart det här är på väg.
Hur kan en sådan grundläggande sak som halva befolkningens rätt till jämställd behandling ens vara en fråga, som behöver en speciell dag i kalendern för att belysas?
Det är egentligen helt bisarrt.
Och trots det läser jag dagligen feminist-förlöjligande och feminism-ifrågasättande inlägg på facebook. Dagligen. Inlägg om hur ”dessa extremfeminister” sagt si o så. Hur ”feministerna hatar män”. ”Feminazists på gång igen” mm
Men alltså; feministen är inte en person som hatar män.
Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som tidigare endast varit tillskrivna män. Både politiskt, ekonomiskt och socialt.. Det handlar om rättvisa.
Vad är det som inte går in?
Tror det manliga kollektivet att vi ÄR jämställda? Åtminstone i Sverige.
Eller är problemet kanske att det inte finns något upplevt manligt kollektiv.
Om man som man inte tycker sig vara del av ett manskollektivt tyckande, en manlig struktur, utan att man bara är en härlig kille som har en helt okej kvinnosyn (a la ”dra nu inte alla över en kam, det finns faktiskt många killar som är feminister”) så kan jag förstå att man inte förstår. Men; lyssna då bara på tjejerna. Lyssna på kvinnorna!
Vi säger ju att det ÄR ett problem.
Varför skulle vi säga det om det inte fanns. Alla vi kvinnor.
Vilken enormt stor konspiration det skulle vara annars. Imponerande!
Nej problemet är förstås inte killarna som kämpar för feminismen. Och dom finns. Men, ärligt talat, dom är INTE många. Antagligen finns det fler utövande sumobrottare än aktivt kämpande manliga feminister…i Sverige.
Och det är heller inte många män som aktivt hatar feminism. Dom är antagligen ännu färre än sumobrottarna, i Sverige.
Dom flesta män är tysta.
Dom håller inte med feministhatarna men dom skriver inte heller några facebookinlägg om problemet. Dom bara fortsätter i sin vardag, med sina rutiner och vandrar vidare i den struktur dom är vana vid. Helt utan att reflektera. Nästan. Men dom orkar inte ta det längre än en flyktig tanke ”f-n vad jobbigt”.
Dom blir nog lite provocerad när en ung arg tjej tröttnat på den rådande strukturen och kräker ut sin frustration över något som vi alla borde reagera på.
Och tänker då ”men slappna av nu bruden” och någon kanske tänker ”titta, det är sådär dom inte ska hålla på, för då tycker andra att dom är extremfeminister”
Men dom unga tjejernas reaktioner är en sund respons på samhällets strukturer.
Killar som inte kommer fram i samhället pga utanförskap kallas ofta ”värstingar” och får då hjälp (vilket dom absolut ska ha) och får åka på seglatser mm för att lära sig samarbeta och hantera sin ilska mm.
Men arga tjejer slåss oftast inte, dom blir verbala.
Fast skillnaden är att så fort en tjej blir arg och frustrerad och ”skriker” i sociala medier så får hela feminismen stryk. Och dessutom missar man helt poängen.
Lyssna på vad dessa tjejer verkligen säger, istället för att fastna och reta sig på HUR dom säger det.
Dom har ju rätt!
Sitter och sammanfattar fredagens talarcoachning med en grupp föredragshållande körskolelärare. Mycket kul!
Mina fördomar både bekräftades och sprack. Det fanns bl.a en präst i det gänget!!!
Läser med glädje alla deras fina feedback.
(och skäms lite när jag tänker på att det finns inget ställe som jag svär lika ofta som när jag sitter i bilen och kör)
Sitter på kontoret och skriver hela förmiddagen. Dels texter till nya hemsidan (med en sträng webmaster hängande över mig i luren) men förbereder mig inför nya talcoach-uppdrag.Gör en värsta 5 fel-lista (återkommer om den)
Ska sedan ha möte med ett bokförlag. Dom har antytt att dom är intresserade av att ge ut mig. Spännande. Får återkomma om detta.
Mötet på bokförlaget gick väldigt bra. Väldigt. Så nu måste jag skriva ännu mer. Dock lite hemligt ännu.
Förbereder sedan texter till en föreläsare som jag coachar. Går igenom texten och ser vad som kan förbättras och göras ännu mer personligt.
Så att man minns budskapet. Vi minns ju bara sånt som berör oss känslomässigt.
…typ att tåget blir försenat
Pratar i telefon halva dagen. Är mentor till 7 st som jag har frekvent telefonkontakt med. Och det ger mig så mycket! (dock inte en spänn…men trots vad alla kapitalister hävdar, så är pengar inte allt, och jag skulle säga; inte ens hälften)
Jobbar sedan vidare med nya hemsidan. Vill kunna hantera den själv.
Dock finns inte riktigt motivationen att lära mig den tekniken.
Tar hellre en kaffe.
Nätverksmöte på morgonen. 7.30!!! Vem har bestämt att detta är en bra idé?
Gå upp innan solen…det kan inte vara meningen.
Men det är ett kul möte och jag får en massa kontakter och tips på vilka som behöver en talarcoach! Bl.a av någons man som sett en otroligt seg föreläsning.
Ja, ge mig hans nummer så löser vi det!
Nu är det faktiskt helg (idag alltså) inte normalt sätt. Annars är lördag en vanlig arbetsdag.
Njuter av låååång brunch med goda vänner och spenderar sedan resten av dagen att renovera vidare i tonåringens nya rum.
Inget av det rosa får vara kvar. Såklart.
(skriver sedan vidare lite på kvällen…fusk)
Veckans dansträning. Underbart. Och här ska jag ge världens bästa träningstips; Håll i kursen!
Då går det liksom inte att börja förhandla om det verkligen går att komma iväg idag. ”jag har ju tvätt, deklarationspapper…en rea att ta hand om!
Du måste dit.
Och jag ångrar mig aldrig!
