Är du dum i huvudet?

Dagens fråga i Aftonbladet är hur miljöpartiets valberedare Anna Keleman (miljöpartistisk lokalpolitiker från Lindköping) kunde svara Aftonbladets reporter så respektlöst på frågan ”vilka ska leda partiet framöver?”

Detta frågar alltså reportern en person  i valberedningen. En person vars uppgift är att internt komma med förslag på kandidater, som är hemliga innan det är officiellt. En som inte får avslöja vilka namn man tänker föreslå,  innan det är officiellt.

Jag vet inte, men jag tycker att hennes motfråga är helt berättigad.

Är du lite dum i huvudet?

Jag tycker frågan är varför Aftonbladet gör en stor sak av detta?

Jag förstår att det inte låter så snyggt, men man kan förstå henne. Reportern hade frågat henne och andra flera gånger.  Och då har hon antagligen svarat ”det kan vi inte svara på” . Tusen gånger.

Det jag tycker är intressant är att detta blivit en rubrik i Aftonbladet! 

Men det är just på grund av denna lite grova formulering ”är du dum i huvudet?” (något som barn säger till varandra, samt sina föräldrar så ofta dom kan och egentligen bara är en vulgär variant på ”inga kommentarer”)

Det hade inte blivit någon som helst rubrik om hon sagt ”inga kommentarer”.

Nu fick Aftonbladet en chans till ett extra lösnummer och en push-notis som vi kommer att klicka på för att bli chockade…nej…antagligen lika besvikna som vanligt över ”icke-nyheten”

Men här finns en poäng för alla som vill bli bättre talare eller få sin publik att haja till; vi reagerar på det som bryter. Här bröt Anna Keleman tydligt mot ett mönster av hur en politiker (visserligen lokal, men ändå) uttalar sig. Man förväntar sig att det  ska vara torrt och värdigt  a la””inga kommentarer”.

Men eftersom hon antagligen var jättetrött ruttnade hon helt enkelt och puttade undan överjaget och skrev vad hon kände: Är du dum i huvudet?

Det måste ha känts skönt för övrigt.

Tyvärr (och ibland, som tur är,) är detta ”inte ett ok ”sätt (som Löfvén hade sagt) att uttrycka sig. Men, som vi har sett i USA med fallet Trump,, kan man komma väldigt långt med att väcka känslor och bryta mönster.

Genom att använda sig på rätt sätt av känslor och överraskningar kan man ta sig igenom bruset och få folk att lyssna.

Denna gång var det dock inte meningen, men Aftonbladet hälsar och tackar!