Trump blir president Trump blir president
Orden är som ett slag i magen
Det var ju bara ett skämt att han ställde upp. Ett obehagligt skämt, men något som inte skulle kunna hända och därför inte kändes så farligt.
Men nu har han vunnit. WTF???
Hur ——- kunde det ske?
Hur kan en man som har så brutala åsikter bli president i en västerländsk demokrati?
Har folk inte lyssnat på vad han sagt?
Han säger ju att han vill bygga en mur mot Mexiko, att han vill ta kvinnor på muttan, att han inte tänker hjälpa Syrier på flykt och han ska stoppa invandring av alla muslimer, att han är förtjust i Putin, att han vill fängsla Hillary, att han vill säga upp handelsavtal med Asien, att han tror inte på klimathotet utan vill starta upp kolgruvorna i USA igen för att skapa jobb mm
Lyssnar man inte? Eller vill man ha det så?
Eller hör man något annat?
Jag tror man hör en kompromisslös ledare. Man är trött på kompromisser.
Man vill ha en ledare som är brutal och kan lösa både konkreta och diffusa hot, som IS och klimatet. Som säger att han ska förinta IS och att klimathotet inte finns. Så skönt!
Man hör med logiken; ”han är rik och framgångsrik därför kan han göra USA rikt och framgångsrikt”
Man hör med en känlsa av samhörighet. Han säger vad jag tänker; ”kvinnor kan inte leda ett land” ”nej jag hatar inte kvinnor, jag älskar kvinnor…framförallt vackra kvinnor med stora bröst”
Att vara en diplomatisk, kompromissande smart politiker är nödvändigt men otacksamt.
Klimathotet märks liksom inte så mycket än, men bristen på jobb märks direkt.
Bra integration märks inte, men kriminalitet och terror märks.
Goda relationer med andra stater märks inte, men dom dåliga märks.
Folk lyssnar inte med huvudet utan med känslorna. Vilket kan vara bra om man ska rädda en valp, men inte styra ett land.
Risken är att man får det han sagt och inte det man hört.
Så nu behövs det vältaliga pedagogiska politiker som kan lära folket hur saker och ting fungerar och sitter ihop.
Men det går inte at nå ut med en tråkigt politikervokabulär, ska man nå den stora grupp som nu vaknat, som känner en massa, men har noll koll, så måste man skriva starka känslosamma tal.
Hörde Stefan Löfvén och Jimmie Åkesson uttala sig om USA-valet.
Och då ser jag det igen:
Stefan, en klok, lugn, diplomatisk, demokrat, men ack så mördande tråkig.
Jimmie, en rasist, men som har förstått hur man når ut med ett enkelt känlo-späckat språk.
Dags att göra något åt detta!!!