20
maj
2017
6 tips hur du lyckas med student-talet!

6 tips hur du lyckas med student-talet!

Det är student-tider och gatorna kommer snart att fyllas av tutande bilar
…och parkerna av fulla ungdomar.

Och om du inte själv har en tonåring nära dig som ska ta studenten så är detta ungefär lika välkommet som ett plåster i en simbassäng.
Men om du är förälder eller på annat sätt involverad, så kan du säkert glädjas åt denna galna period. Åtminstone den dagen din egen student går ut.

Men sedan kanske ångesten kommer; Skit, jag kanske måste hålla tal på festen. Jag är ju hens mamma, pappa, gudmor, farfar, storasyster eller älsklingsfarbror
Ta det då lugnt och kom ihåg dessa 6 enkla regler:

  1. Håll talet tidigt på kvällen, så har du det överstökat och kan njuta sedan. Dessutom är alla nyktra (hyfsat) och kommer inte med ”roliga” kommentarer.
  2. Fundera ut en kul anekdot som säger något om din lilla student. Se bara till att inte genera hen genom att berätta en pinsam bajshistoria eller dyl. Låt det vara något som säger något om hens fina personlighet, inte utseende eller en tillfällig dum händelse.
  3. Skriv inte ner det ordagrant, utan i stolpform, så kommer du att berätta historien och inte läsa upp den. Det blir mer levande och ärligt.
  4. Håll det kort men känslosamt. Budskapet ska vara kärleksfullt. Det gör ingenting om du låter nervös. Det blir bara starkare. Håll fokus på vem du talar till och inte hur du själv upplevs.
  5. Inte på rim eller annat trams.
  6. Avsluta med något extra kärleksfullt!

Grattis. Detta talet kommer att stärka er relation och bli ihågkommet.
Spelar ingen roll hur nervös du var!

27
april
2017

Kort tal -en dj-kla utmaning. Ta den!

Uppträdde nyligen på Entreprenörs och ledarskapsdagarna i Malmö.
Både som komiker, föreläsare och talarcoach.
Samtidigt.

Arrangören ville ha lite av allt och jag gick med på att kombinera det under en och samma scen-spot.
Men den visade sig sedan bara vara ca 20 minuter kort.
Så på HALVA tiden av det jag brukar göra EN föreläsning, skulle jag göra TRE!!!.

Först tänkte jag; Är jag dum i huvudet? Varför sa jag JA till det?

Sedan började jag jobba med mina föreläsningstexter och letade efter delar jag kunde stryka.

Först var det lite trögt och jag ville inte släppa vissa passager.
Men ju längre jag höll på desto bättre gick det. Jag började tänka på samma sätt som jag gör med mina kortare standup framträdanden.

Som t.ex i november när jag skulle ”öppna” Johan Glans premiär på Cirkus i Stockholm. Och jag endast hade exakt 10 minuter på mig innan han skulle börja.
Det skulle vara kort, rappt och dj-ligt roligt.

Eftersom jag inte är van att köra så korta spotar (och dessutom gillar att sväva ut i improvisationer) så fick jag sätta mig ner och planera varenda sekund av min spot.
Jag förtätade alla skämt, likt en byggherre i en storstad.
Och inom mig pågick ett samtal:
Vad behövs för att poängen ska gå fram. Kan jag stryka ned mer?

Ibland när jag får förfrågningar från företag som vill att jag ska komma och underhålla på deras fest eller föreläsa på deras Kick Off, så kan det hända att dom tycker det är lite dyrare än dom trott och säger ”du behöver bara köra 10-15 minuter”
Vad dom då inte förstår är dels att man inte betalar per minut (utan för min erfarenhet) men dom förstår inte heller att det kräver mer att köra kortare.
Man har sas bara en chans att lyckas!

Däremot uppskattar publiken en talare som håller ett kort tal. Framförallt om det är bra. (tja, är det dåligt är man ju också tacksam om det är kort)

Hur många alldeles för långa föredrag har vi inte alla lidit oss igenom.
Om du inte hinner få sagt det du ska på 15 min är det egentligen ingen som ändå kan minnas vad du berättat efteråt.
Ingen publik kan lagra ny information man fått under en timme, om det inte varit väldigt många upprepningar av samma info.
(utom möjligen några få individer med autism)
Att TED talks föreläsningar bara är ca 15 minuter långa är ingen slump.

Så om du vill att ditt föredrag/ tal/ föreläsning ska bli riktigt uppskattat;
-håll det kort!

10
maj
2016

Är du dum i huvudet?

Dagens fråga i Aftonbladet är hur miljöpartiets valberedare Anna Keleman (miljöpartistisk lokalpolitiker från Lindköping) kunde svara Aftonbladets reporter så respektlöst på frågan ”vilka ska leda partiet framöver?”

Detta frågar alltså reportern en person  i valberedningen. En person vars uppgift är att internt komma med förslag på kandidater, som är hemliga innan det är officiellt. En som inte får avslöja vilka namn man tänker föreslå,  innan det är officiellt.

Jag vet inte, men jag tycker att hennes motfråga är helt berättigad.

Är du lite dum i huvudet?

Jag tycker frågan är varför Aftonbladet gör en stor sak av detta?

Jag förstår att det inte låter så snyggt, men man kan förstå henne. Reportern hade frågat henne och andra flera gånger.  Och då har hon antagligen svarat ”det kan vi inte svara på” . Tusen gånger.

Det jag tycker är intressant är att detta blivit en rubrik i Aftonbladet! 

Men det är just på grund av denna lite grova formulering ”är du dum i huvudet?” (något som barn säger till varandra, samt sina föräldrar så ofta dom kan och egentligen bara är en vulgär variant på ”inga kommentarer”)

Det hade inte blivit någon som helst rubrik om hon sagt ”inga kommentarer”.

Nu fick Aftonbladet en chans till ett extra lösnummer och en push-notis som vi kommer att klicka på för att bli chockade…nej…antagligen lika besvikna som vanligt över ”icke-nyheten”

Men här finns en poäng för alla som vill bli bättre talare eller få sin publik att haja till; vi reagerar på det som bryter. Här bröt Anna Keleman tydligt mot ett mönster av hur en politiker (visserligen lokal, men ändå) uttalar sig. Man förväntar sig att det  ska vara torrt och värdigt  a la””inga kommentarer”.

Men eftersom hon antagligen var jättetrött ruttnade hon helt enkelt och puttade undan överjaget och skrev vad hon kände: Är du dum i huvudet?

Det måste ha känts skönt för övrigt.

Tyvärr (och ibland, som tur är,) är detta ”inte ett ok ”sätt (som Löfvén hade sagt) att uttrycka sig. Men, som vi har sett i USA med fallet Trump,, kan man komma väldigt långt med att väcka känslor och bryta mönster.

Genom att använda sig på rätt sätt av känslor och överraskningar kan man ta sig igenom bruset och få folk att lyssna.

Denna gång var det dock inte meningen, men Aftonbladet hälsar och tackar!

08
april
2016
Lena Frisk som presentatör

Varför talarcoach?

Jag har stått på scenen och underhållit i väldigt många år nu. Dels som komiker på ståuppklubbar landet runt ((gjorde ju t.ex min ståupp-debut på Norra Brunn redan 1994!!!) men även som inhyrd underhållning på företagsfester, Kick Offs och liknande arrangemang.

Men parallellt med det har jag blivit anlitad mycket som konferencier och moderator (man får sådana uppdrag om man haft egen talkshow på SvT:-)

med både små och stora prestigefyllda uppdrag på arenor runt om i landet (allt från Eslövs teater till Friends Arena i Stockholm)

Jättekul uppdrag som inte bara kräver rutin och förberedelser, utan också en förmåga att hantera oväntade situationer (för dom inträffar alltid!)

Alla dessa olika uppdrag har gett mig kunskap och ett stort intresse för vad som krävs för att hålla en publik intresserad.

Oinspirerande föredrag och självgoda talare

Och när jag varit ute på företagseventen och KickOffs-en upptäckte jag alla som gör föredrag, som är sas utanför både föreläsar- och humorbranschen.

Och jag kan då inte minnas hur många gånger jag stått och lyssnat, innan jag själv skulle upp på scenen, på allehanda chefer, mellanchefer, projektledare (och andra talare som tackat ja i något svagt ögonblick) som kämpat med ett föredrag som dom inte var jättebekväma med att hålla. Och publiken var inte jättebekväma med att höra dom heller.

Jag har också sett föredrag med chefer som själva varit oerhört bekväma med  situationen, men föredraget varit tråkigt och luddigt och man sett publiken treva efter sina mobiler…

I båda fallen klagar dock nästan ingen.

För vem ska resa sig upp och säga ”du chefen, det där fattade jag inte riktigt ” eller ”jag tycker detta var tråkigt och oinspirerande”

Det som vi komiker alltid får som ett direkt bevis på att det vi menade blev tydligt (i ett spontant skratt) får nästan aldrig chefen.

Även om det är tråkigt eller oinspirerat så sitter man snällt och lyssnar. Man ger inga ljud ifrån sig, man buar inte som i Brittiska Parlamentet, man kastar inte ägg som i Italien.

Vi bara klappar lite artigt efteråt och tänker inom oss ”gud vad skönt att det är slut…nu ska jag till minibaren”

Från komikerkurser till talarcoachning

Och det är här min lust att hjälpa till har väckts. Det är nästan samma sak som att göra ett ståuppframträdande, fast man byter skämten mot en seriösare text.

Publiken måste fortfarande tycka att det låter intressant och ”spännande”.

Alltsedan jag startade MACK i Malmö (min ståuppklubb) har hållit kurser i ståuppkomik och utvecklat min egen teknik för hur jag ska få mina ”rookies” att lyckas. Så när jag började få förfrågningar från annat håll än komiker

Kom lusten att testa vad som händer om man sa använder samma teknik på ett tal.

Och resultatet var omedelbart. Det funkade perfekt. I alla fall med mina tekniker.

Och det var superkul. Något jag känner mig jätteinspirerad att utforska och jobba ännu mer med.

…och vilka teknikerna är? Ja det får du väl hyra in mig för att ta reda på

23
mars
2016

Konsten att vara talare, moderator och konferencier

Idag har jag jobbat med ett härligt gäng bilskolelärare i konsten att tala…inför publik.

(inte föra samtal i personalrummet, vilket iofs också hade behövt förbättras ibland…)

Det var ett superkul möte, trots mina fördomar om körlärare. (vågar inte skriva vad här…barn kan läsa detta…)

Dom var nyfikna, modiga och intresserade (och inte bara för att dom fick smörgåstårta i pausen) och tog öppet emot mina tips att bli ännu bättre föreläsare.

Och det är lite märkligt att många verkar tro att man antingen är född med förmågan att hålla ett bra tal, eller inte.

Men det stämmer verkligen inte.

Att prata inför folk är en förmåga man tränar upp. (precis som förmågan att cykla, äta ruccola och armhåls-prutta)

Även om du är en självsäker person som gärna ställer dig framför en publik, så kanske du suger.

Jag har sett många underbart självgoda chefer (som oftast heter Bengt) som tror dom är svaret på alla frågor, som pratar och pratar och ingen varken fattar något eller bryr sig. Men Bengt märker inte det. Och kommer därför inte heller att utveckla sina föredrag.

Jag har också sett blyga människor göra jättefina tal som var både kärnfulla, känslosamma och minnesvärda.

Dom andra kombinationerna förekommer också förstås; osäkra talare som suger och självsäkra som håller bra minnesvärda tal.

Men det vanligaste är att det är ganska trist.

Och den vanligaste anledningen till det är att man vill vara korrekt.

Man vill inte säga något felaktigt, inte glömma viktig statistik mm.

Så det slutar med att man säger för mycket. Och gärna med förvirrande bilder.

Inget sticker ut.

Allt blir lika jämntjockt tråkigt, som en mulen dag i Borås.

Det är då alla åhörare diskret tar upp sina mobiler i knähöjd och spelar Candy Crush Saga, samtidigt som dom försöker se ut som att dom  lyssnar.

Men talaren märker ingen skillnad. Får ingen feedback.

För vem ska säga till chefen att hans budskap var otydligt och tråkigt?

(det vore lika dumt som att begära bygglov på bygget man redan gjort)

Och hur man INTE ska hålla ett föredrag har jag lärt mig genom att stå och titta på ett enormt stort antal föredragare, chefer, projektledare mm,  strax innan komikern (jag) kommer in. För ofta bokar företagen in en komiker efter chefens föredrag, eftersom man VET att det blir tråkigt. Det är ju tragiskt. Alla vet att det blir tråkigt. Utom chefen.

Och även konsten att vara en bra konferencier och moderator, kräver träning.

Jag vet första gången jag skulle vara moderator för en EU-debatt, och hade inte läst på ordentligt. Då fick jag förlita mig lite för mycket på att min charm skulle räcka.

Så det gäller att både vara förberedd, påläst och samtidigt intuitiv och närvarande.

Närvarande, detta märkligt abstrakta ord, som vi ändå förstår på något sätt.

Att vara i nuet (…ja var skulle man annars vara? …låter som en film med Tom Cruise…)

Men dessa är ledorden för att vara en bra konferencier o moderator. Att känna in vad publiken behöver. Vilka frågor dom funderar på mm. Inte bara gå på sitt eget manus, då missar man kanske intressantare spår.

Även detta kan man öva upp. Sin förmåga att våga gå utanför det förberedda.

Fråga mig, jag har övat hela livet!

20
mars
2016

Humor och allvar i tal

Att tro att humor bara är trams och komikern en clown som aldrig har något viktigt att säga, är ett misstag. Att tro att komiker alltid har något att säga är också ett misstag.

Men dom klokaste talarna använder sig ofta av humor. Varför?

Jo antagligen för att dom upptäckt vad som händer med publiken om man använder humorn som ett verktyg att nå fram.

Talare utan humor lyckas helt enkelt inte lika bra (om det inte gäller ett tal på en begravning…fast t.o.m. där kan humor vara befriande)

Genom att få folk att skratta lite får man en kontakt in i åhörarens inre som utan att märka det sänker garden lite och släpper in dom tankar talaren har.

Om man talar om något torrt och tråkigt (som kanske i sig är svårt att skoja om) kan man använda humortekniken att beskriva just det problemet; att detta är ju kanske inte ett ämne som skapar skratt precis. Och så blev det lite kul.

Viktiga ämnen blir ofta tydligare om man sätter det ihop med humor. USAs president Barack Obama använder ofta humor i sina tal. Han har förstått hur man kan nå även människor som kanske inte i första hand skulle ha lyssna på honom.

Han använder också humorn som ett effektivt vapen att håna sina motståndare. Det finns ett känt klipp på You Tube där han fullkomligt krossar Trump med humor

(tyvärr verkar det inte hjälpt tillräckligt) och han har ofta roliga kommentarer (som verkar vara skrivna av professionella komiker) i alvarliga tal.

Det som även händer när man skojar lite är att man bryter mönstret. Med humorn skapar man en bild i lyssnarnas hjärnor av något dom inte var beredda på. Man överraskar.

Och det behövs överraskningar i ett tal för att få folks uppmärksamhet. Att bara mala på med fakta (hur korrekt och viktig den än är) tröttar åhörarnas hjärnor och man slår på ”autopiloten” (som när man ibland pratar med någon som babblar på om något och man kommer på sig själv att nicka och hm´a på rätt ställen, men man har ingen aning om vad som sagts)

Så se över ditt tal och se om det finns några roliga överraskningar!

09
mars
2016

Memorera ditt tal

Ska man hålla ett föredrag är förberedelse ett nyckelord för att lyckas bra.

Även om du är en som gillar att vara lite ”lös i kanterna” och tala mer fritt, eller en som vill ha striktare ramar, så behöver du kunna ditt tal innan du håller det.

Att skriva det samma dag och bara läsa upp från ett papper (eller en powerpoint) blir sällan bra. Då ska du vara oerhört rutinerad för att komma undan med det.

Att använda powerpoint kan vara ett bra sätt att komma ihåg det man ska säga och att understryka det man beskriver.

MEN, det får inte vara ett manus man läser ifrån, istället för att memorera det man ska prata om.

Det finns inget tråkigare än att lyssna på någon som säger ungefär samma saker som står upprabblat på en powerpoint. Dessutom ofta i lite för liten stil.

Då försöker åhörarnas hjärnor både titta på dig och texten samtidigt och tröttnar snabbt. Och resulterar i att dom blir en ofokuserad och lite uttråkad publik. Och det vill vi ju inte ha.

Samtidigt blir det inte alltid så levande om du memorerar talet ord för ord. Det kan lätt låta stelt. Ett bra knep är att skriva ned stolpar som du sedan repeterar med.

Så gör man som komiker.

Detta tillåter oss att använda lite olika formuleringar för att berätta samma sak. Vilket också gör att vi själva inte tröttnar på berättelsen.

Men om du känner dig tryggare med att ha allt nedskrivet och memorera det och samtidigt få det att låta spontant, då har du också en vinnare. Känn efter vad som passar dig bäst.

Så gå igenom ditt tal många gånger så du vet vad du talar om och i vilken ordning du ska föra fram allt, så det blir förståeligt och ditt budskap når ut på bästa sätt!

Bara du FÖRBEREDER dig!

26
februari
2016

Seriösa talare / ståuppkomiker

Som seriös talare finns det vissa gränser man känner sig inrättad under.

T.ex att vara kunnig och påläst och inte fara med osanning, att inte stöta sig med och göra det obehagligt för åhörarna, utan trevligt, lättlyssnat och logiskt för den som lyssnar.

Dessa gränser gäller inte som komiker.

Om man skulle följa dessa regler, skulle det inte bli mycket humor.

I komiken behöver man ständigt överraska. Om publiken kan följa ett mönster så kommer dom att kunna räkna ut vad som ska hända, och då faller skämtet.

Därför måste komikern ständigt bryta mot mönster. Så genom att vara ologisk, konstig och ibland chockande skapar man dom nödvändiga överraskningarna som får publiken att skratta.

Som en bieffekt kan dock komikern ibland bli lite hemmablind för var normala människors gränser går. (och jag vill påstå att komikern inte riktigt är normal i detta avseende)

Genom att ständigt tänja på gränserna eller gå över dom, flyttar man sina positioner på vad man själv tål och hur man tillåter sig och vänjer sig vid att tänka.

Detta kan jag själv märka när jag ibland hör mig själv säga saker till folk privat, som egentligen bara lämpade sig för komikerkollegors väldigt avtrubbade öron. Då får man skämmas lite.

Men även om detta är en sanning så kan man med fördel använda sig av komikerns knep i en lightversion även i mer seriösa föredrag.

Det vi vill är ju att åhörarna ska nås av vårt budskap.

Om dom tråkas ut och ser samma powerpoint-föredrag och samma upplägg, så tröttnar våra hjärnor. Även om vi inte gärna vill erkänna det så är vi väldigt lättråkade. Några mer än andra så klart.

Men genom att försöka överraska i våra tal och föredrag kan vi få samma effekt (förutom skratt och förfäran) som komikern får, nämligen något som stör lite som vi hajar till.

Däremot tror jag inte på att man som seriös talare plötsligt lägger in lite omotiverade vitsar, som jag hört ibland. Då blir det oftast inte så lyckat.

Så fundera på vad som skulle kunna vara ett bra sätt att kombinera komikerns sätt att överraska samtidigt som man håller sig till dom gränser som gäller för en seriös talare.

Lycka till!

12
februari
2016

Vårens föreställningar och annat kul

Arbetet med nya hemsidan fortsätter, men just nu har jag fokus på mina föreställningar och talacoachning. Min duktiga web-snubbe får jobba på utan att jag lägger mina teknikfientliga fingrar i vägen…

Just nu jobbar jag med några duktiga föreläsare som vill bli tydligare och roligare.

(något som kanske alla borde fråga sig själv även utanför scenen: är jag tillräckligt tydlig …och rolig?)

Men framförallt ska jag jobba med ett gäng körlärare (allstå utbildar folk i bilkörning, inte Wagnersång) som ska få hjälp av mig med sina handledarutbildningar (där dom möter trötta vuxna som måste sitta i 3 timmar och lyssna på saker dom tror dom redan kan…92% av alla bilförare anser sig köra bättre än genomsnittet…mig själv inräknad)

Ska bli superkul att få coacha dom.

Dom har troligtvis inte fått någon hjälp med detta innan. Och alla som hållit ett tal eller pratat inför folk i något sammanhang vet att det händer konstiga saker med en.

Man blir nervös, man vil vara så korrekt så man får med för mycket information, det blir tråkigt, man glömmer det viktigaste budskapet mm

Allt detta ska jag hjälpa dom med.

Och det är skitkul!

(och jag har dessutom lite härliga fördomar om körlärare, som jag hoppas ska spräckas…fördomarna alltså inte körlärarna…)

Förutom alla coachningar har jag som vanligt en massa roliga humouppdrag på företag, både med ren standup på fester, men även en föreläsning ”Hur man blir lycklig och smart!” som jag håller på företag och föreningar Sverige runt hela våren.

En del standup på klubb blir det som vanligt förstås, även om jag faktiskt inte ska vara på min egen klubb MACK i vår (kände att jag vill ta paus och få tid till ny inspiration)

Men jag har en massa kvällar på Sveriges mest kända ståuppscen Norra Brunn i Stockholm. (6 kvällar i vår, se mitt schema här)så är du i närheten så kom!

Jag ska också både till Göteborg och troligtvis även Köpenhamn, men det får jag återkomma till.

Återkommer också med rapport från hur det gick med bilkörlärarna!

Tjingtjing!