20 maj 2017
Det är student-tider och gatorna kommer snart att fyllas av tutande bilar
…och parkerna av fulla ungdomar.
Och om du inte själv har en tonåring nära dig som ska ta studenten så är detta ungefär lika välkommet som ett plåster i en simbassäng.
Men om du är förälder eller på annat sätt involverad, så kan du säkert glädjas åt denna galna period. Åtminstone den dagen din egen student går ut.
Men sedan kanske ångesten kommer; Skit, jag kanske måste hålla tal på festen. Jag är ju hens mamma, pappa, gudmor, farfar, storasyster eller älsklingsfarbror
Ta det då lugnt och kom ihåg dessa 6 enkla regler:
- Håll talet tidigt på kvällen, så har du det överstökat och kan njuta sedan. Dessutom är alla nyktra (hyfsat) och kommer inte med ”roliga” kommentarer.
- Fundera ut en kul anekdot som säger något om din lilla student. Se bara till att inte genera hen genom att berätta en pinsam bajshistoria eller dyl. Låt det vara något som säger något om hens fina personlighet, inte utseende eller en tillfällig dum händelse.
- Skriv inte ner det ordagrant, utan i stolpform, så kommer du att berätta historien och inte läsa upp den. Det blir mer levande och ärligt.
- Håll det kort men känslosamt. Budskapet ska vara kärleksfullt. Det gör ingenting om du låter nervös. Det blir bara starkare. Håll fokus på vem du talar till och inte hur du själv upplevs.
- Inte på rim eller annat trams.
- Avsluta med något extra kärleksfullt!
Grattis. Detta talet kommer att stärka er relation och bli ihågkommet.
Spelar ingen roll hur nervös du var!
15 maj 2017
I sommar hör du mig varje vardagskväll i Kvällspasset P4 Riks. Där kommer jag och Susanne Fatah prata om viktiga och oviktiga saker.
26 april 2017
Uppträdde nyligen på Entreprenörs och ledarskapsdagarna i Malmö.
Både som komiker, föreläsare och talarcoach.
Samtidigt.
Arrangören ville ha lite av allt och jag gick med på att kombinera det under en och samma scen-spot.
Men den visade sig sedan bara vara ca 20 minuter kort.
Så på HALVA tiden av det jag brukar göra EN föreläsning, skulle jag göra TRE!!!.
Först tänkte jag; Är jag dum i huvudet? Varför sa jag JA till det?
Sedan började jag jobba med mina föreläsningstexter och letade efter delar jag kunde stryka.
Först var det lite trögt och jag ville inte släppa vissa passager.
Men ju längre jag höll på desto bättre gick det. Jag började tänka på samma sätt som jag gör med mina kortare standup framträdanden.
Som t.ex i november när jag skulle ”öppna” Johan Glans premiär på Cirkus i Stockholm. Och jag endast hade exakt 10 minuter på mig innan han skulle börja.
Det skulle vara kort, rappt och dj-ligt roligt.
Eftersom jag inte är van att köra så korta spotar (och dessutom gillar att sväva ut i improvisationer) så fick jag sätta mig ner och planera varenda sekund av min spot.
Jag förtätade alla skämt, likt en byggherre i en storstad.
Och inom mig pågick ett samtal:
Vad behövs för att poängen ska gå fram. Kan jag stryka ned mer?
Ibland när jag får förfrågningar från företag som vill att jag ska komma och underhålla på deras fest eller föreläsa på deras Kick Off, så kan det hända att dom tycker det är lite dyrare än dom trott och säger ”du behöver bara köra 10-15 minuter”
Vad dom då inte förstår är dels att man inte betalar per minut (utan för min erfarenhet) men dom förstår inte heller att det kräver mer att köra kortare.
Man har sas bara en chans att lyckas!
Däremot uppskattar publiken en talare som håller ett kort tal. Framförallt om det är bra. (tja, är det dåligt är man ju också tacksam om det är kort)
Hur många alldeles för långa föredrag har vi inte alla lidit oss igenom.
Om du inte hinner få sagt det du ska på 15 min är det egentligen ingen som ändå kan minnas vad du berättat efteråt.
Ingen publik kan lagra ny information man fått under en timme, om det inte varit väldigt många upprepningar av samma info.
(utom möjligen några få individer med autism)
Att TED talks föreläsningar bara är ca 15 minuter långa är ingen slump.
Så om du vill att ditt föredrag/ tal/ föreläsning ska bli riktigt uppskattat;
-håll det kort!
9 november 2016
Orden är som ett slag i magen
Det var ju bara ett skämt att han ställde upp. Ett obehagligt skämt, men något som inte skulle kunna hända och därför inte kändes så farligt.
Men nu har han vunnit. WTF???
Hur ——- kunde det ske?
Hur kan en man som har så brutala åsikter bli president i en västerländsk demokrati?
Har folk inte lyssnat på vad han sagt?
Han säger ju att han vill bygga en mur mot Mexiko, att han vill ta kvinnor på muttan, att han inte tänker hjälpa Syrier på flykt och han ska stoppa invandring av alla muslimer, att han är förtjust i Putin, att han vill fängsla Hillary, att han vill säga upp handelsavtal med Asien, att han tror inte på klimathotet utan vill starta upp kolgruvorna i USA igen för att skapa jobb mm
Lyssnar man inte? Eller vill man ha det så?
Eller hör man något annat?
Jag tror man hör en kompromisslös ledare. Man är trött på kompromisser.
Man vill ha en ledare som är brutal och kan lösa både konkreta och diffusa hot, som IS och klimatet. Som säger att han ska förinta IS och att klimathotet inte finns. Så skönt!
Man hör med logiken; ”han är rik och framgångsrik därför kan han göra USA rikt och framgångsrikt”
Man hör med en känlsa av samhörighet. Han säger vad jag tänker; ”kvinnor kan inte leda ett land” ”nej jag hatar inte kvinnor, jag älskar kvinnor…framförallt vackra kvinnor med stora bröst”
Att vara en diplomatisk, kompromissande smart politiker är nödvändigt men otacksamt.
Klimathotet märks liksom inte så mycket än, men bristen på jobb märks direkt.
Bra integration märks inte, men kriminalitet och terror märks.
Goda relationer med andra stater märks inte, men dom dåliga märks.
Folk lyssnar inte med huvudet utan med känslorna. Vilket kan vara bra om man ska rädda en valp, men inte styra ett land.
Risken är att man får det han sagt och inte det man hört.
Så nu behövs det vältaliga pedagogiska politiker som kan lära folket hur saker och ting fungerar och sitter ihop.
Men det går inte at nå ut med en tråkigt politikervokabulär, ska man nå den stora grupp som nu vaknat, som känner en massa, men har noll koll, så måste man skriva starka känslosamma tal.
Hörde Stefan Löfvén och Jimmie Åkesson uttala sig om USA-valet.
Och då ser jag det igen:
Stefan, en klok, lugn, diplomatisk, demokrat, men ack så mördande tråkig.
Jimmie, en rasist, men som har förstått hur man når ut med ett enkelt känlo-späckat språk.
Dags att göra något åt detta!!!
26 augusti 2016
Jag är sällan tyst.
Det tänker nog alla som träffar mig.
Fast det är inte helt sant. Jag är tyst många stunder. Som när jag sover t.ex…
Men faktiskt även långa stunder under dagen när jag jobbar.
Eftersom jag är enkvinnsföretagare så sitter jag allt som oftast på mitt kontor och skriver, mailar samt googlar på skit…i min ensamhet.
Min man har däremot ett jobb där han hela dagarna träffar massor med folk och när han kommer hem behöver han stänga av och bara ha tyst och stilla omkring sig.
(ni fattar problemet att va gift med mig då…)
Men han har sina knep att få lite tyst omkring sig ”älskling det är Holland-Spanien ikväll, ska vi se det?”
Då hittar jag på annat.
Jag tror han kollar matchen…men är inte helt säker
Men det slår mig att även jag, som är en brutalt social person och älskar att prata med alla, har ett stort behov av stillhet.
Och jag har funderat på varför.
Det borde ju egentligen vara helt onödigt, rent evolutionärt. Vi utvecklas ju av att kommunicera med andra…åtminstone vissa…
Men av någon anledning behöver alltså hjärnan pausa för att ladda, bearbeta och skapa nytt.
Jag märker det själv jättetydligt när jag t.ex dammsuger och inte KAN prata med, eller lyssna på någon. Då far mina tankar direkt iväg och plötsligt har något nytt poppat upp i huvudet som inte hade kommit fram om jag samtidigt hade pratat med eller lyssnat på någon.
Och detta händer alltså INTE om jag lyssnar på radio, spotify eller någon podcast. Även om jag då själv är tyst….för det mesta.
Utan det bästa kreativa resultatet får jag om jag både har tyst omkring mig, samt gör något enkelt och monotont, typ diska, köra motorväg, stryka hela familjens tvätt
…även om jag då är lite irriterad samtidigt…
Men ibland kan det ta ett tag innan jag kommer ihåg att jag mår bra av att stänga av TVn för att låta hjärnan få eget spelrum.
Om jag t.ex kollar en film händer ju inte mycket kreativt i min egen hjärna
och inte pga filmens kvalité, utan för att jag bara blir en passiv åskådare och hjärnan måste bearbeta det som stoppas in i den.
Om jag inte stoppar in något hela tiden lämnar jag plats åt min egen hjärnas ”filmproducent” att skapa film.
Det märks tydligt när man drömmer att hjärnan har enorm kapacitet till kreativitet.
Man kan bli rädd för sig själv ibland. Herregud, vad har jag i huvudet egentligen?
I sömnen har jag mördat, skadat barn, haft opassande relationer med äldre släktingar. Och inte för att jag är mer störd än andra (…eller kanske lite) men framförallt för att våra hjärnor inte har någon moralisk spärr eller logik under sömnen.
Inte heller något utifrån som stör, utan bara våra egna synapser och elektriska impulser eller vad det nu är som rör sig i huvudet, som far runt och skapar och hittar på skit.
Så för att bli den kreativa person vi är, behöver vi ha det tyst och lugnt ibland.
Och det är inte helt lätt i vår urbana omgivning. Överallt strömmar ljud men också rörliga bilder som våra hjärnor helt utan impulskontroll dras till.
Min stackars man var en gång i Las Vegas, där han höll på att förlora förståndet.
Ingenstans fanns det någon ljud-fredad plats. Inomhus, utomhus, på toaletten, i parken var det högljudd musik. Och den blandade sig med casinoplingande, flipperspels-klonkande, trafiktutande och gatuartists-skrikande (…för att dom blev arga när ingen betalade dom)
På en sådan plats får hjärnan inte en chans att sätta igång kreativiteten. Och det är ju för allt i världen inte meningen i Las Vegas heller.
Där är tanken att man ska göda sin missbrukshjärna och konsumera så mycket som möjligt tills fickan (=kreditkortet) är tomt.
Men även i våra egna stadskärnor är det väldigt mycket ljud som ligger som en rörig kuliss i bakgrunden och stör vår kreativitet.
Musik i alla butiker, restauranger och på caféer (som ofta är starkare än vad som går att prata till) men det kan givetvis vara mysigt och lugnande också. Att tänka sig en hel tyst stad skulle vara ännu mer skrämmande.
Problemet är att vi själva tillför ytterligare intryck med våra mobiler. Det ringer, det sms-plingar och surrar, folk pratar med andra (varför pratar alltid korkade människor extra starkt?)
Jag märker själv att jag kan bli stressad efter en stund på ett café. Och det tar mig lång tid att förstå varför. Musiken är för stark och jag själv kan inte låta bli mobilen.
Men delar av detta kan jag ju lösa själv. Men det gör jag inte.
Alltså måste jag aktivt söka mig till omgivningar där jag får det tyst och stilla
och till situationer där jag inte kan använda mobilen.
Typ en simtur, (fast helst inte i ett pojk-skränigt badhus, utan i en insjö nånstans.
Detta är inte helt enkelt i Malmö innerstad.
Så jag behöver hjälp med idéer.
En lösning som jag funderat på är att gå runt med mopedhjälm (som är väldigt ljudisolerande)men det får jag inte för familjen…
Tips?
10 maj 2016
Dagens fråga i Aftonbladet är hur miljöpartiets valberedare Anna Keleman (miljöpartistisk lokalpolitiker från Lindköping) kunde svara Aftonbladets reporter så respektlöst på frågan ”vilka ska leda partiet framöver?”
Detta frågar alltså reportern en person i valberedningen. En person vars uppgift är att internt komma med förslag på kandidater, som är hemliga innan det är officiellt. En som inte får avslöja vilka namn man tänker föreslå, innan det är officiellt.
Jag vet inte, men jag tycker att hennes motfråga är helt berättigad.
Är du lite dum i huvudet?
Jag tycker frågan är varför Aftonbladet gör en stor sak av detta?
Jag förstår att det inte låter så snyggt, men man kan förstå henne. Reportern hade frågat henne och andra flera gånger. Och då har hon antagligen svarat ”det kan vi inte svara på” . Tusen gånger.
Det jag tycker är intressant är att detta blivit en rubrik i Aftonbladet!
Men det är just på grund av denna lite grova formulering ”är du dum i huvudet?” (något som barn säger till varandra, samt sina föräldrar så ofta dom kan och egentligen bara är en vulgär variant på ”inga kommentarer”)
Det hade inte blivit någon som helst rubrik om hon sagt ”inga kommentarer”.
Nu fick Aftonbladet en chans till ett extra lösnummer och en push-notis som vi kommer att klicka på för att bli chockade…nej…antagligen lika besvikna som vanligt över ”icke-nyheten”
Men här finns en poäng för alla som vill bli bättre talare eller få sin publik att haja till; vi reagerar på det som bryter. Här bröt Anna Keleman tydligt mot ett mönster av hur en politiker (visserligen lokal, men ändå) uttalar sig. Man förväntar sig att det ska vara torrt och värdigt a la””inga kommentarer”.
Men eftersom hon antagligen var jättetrött ruttnade hon helt enkelt och puttade undan överjaget och skrev vad hon kände: Är du dum i huvudet?
Det måste ha känts skönt för övrigt.
Tyvärr (och ibland, som tur är,) är detta ”inte ett ok ”sätt (som Löfvén hade sagt) att uttrycka sig. Men, som vi har sett i USA med fallet Trump,, kan man komma väldigt långt med att väcka känslor och bryta mönster.
Genom att använda sig på rätt sätt av känslor och överraskningar kan man ta sig igenom bruset och få folk att lyssna.
Denna gång var det dock inte meningen, men Aftonbladet hälsar och tackar!
8 april 2016
Jag har stått på scenen och underhållit i väldigt många år nu. Dels som komiker på ståuppklubbar landet runt ((gjorde ju t.ex min ståupp-debut på Norra Brunn redan 1994!!!) men även som inhyrd underhållning på företagsfester, Kick Offs och liknande arrangemang.
Men parallellt med det har jag blivit anlitad mycket som konferencier och moderator (man får sådana uppdrag om man haft egen talkshow på SvT:-)
med både små och stora prestigefyllda uppdrag på arenor runt om i landet (allt från Eslövs teater till Friends Arena i Stockholm)
Jättekul uppdrag som inte bara kräver rutin och förberedelser, utan också en förmåga att hantera oväntade situationer (för dom inträffar alltid!)
Alla dessa olika uppdrag har gett mig kunskap och ett stort intresse för vad som krävs för att hålla en publik intresserad.
Oinspirerande föredrag och självgoda talare
Och när jag varit ute på företagseventen och KickOffs-en upptäckte jag alla som gör föredrag, som är sas utanför både föreläsar- och humorbranschen.
Och jag kan då inte minnas hur många gånger jag stått och lyssnat, innan jag själv skulle upp på scenen, på allehanda chefer, mellanchefer, projektledare (och andra talare som tackat ja i något svagt ögonblick) som kämpat med ett föredrag som dom inte var jättebekväma med att hålla. Och publiken var inte jättebekväma med att höra dom heller.
Jag har också sett föredrag med chefer som själva varit oerhört bekväma med situationen, men föredraget varit tråkigt och luddigt och man sett publiken treva efter sina mobiler…
I båda fallen klagar dock nästan ingen.
För vem ska resa sig upp och säga ”du chefen, det där fattade jag inte riktigt ” eller ”jag tycker detta var tråkigt och oinspirerande”
Det som vi komiker alltid får som ett direkt bevis på att det vi menade blev tydligt (i ett spontant skratt) får nästan aldrig chefen.
Även om det är tråkigt eller oinspirerat så sitter man snällt och lyssnar. Man ger inga ljud ifrån sig, man buar inte som i Brittiska Parlamentet, man kastar inte ägg som i Italien.
Vi bara klappar lite artigt efteråt och tänker inom oss ”gud vad skönt att det är slut…nu ska jag till minibaren”
Från komikerkurser till talarcoachning
Och det är här min lust att hjälpa till har väckts. Det är nästan samma sak som att göra ett ståuppframträdande, fast man byter skämten mot en seriösare text.
Publiken måste fortfarande tycka att det låter intressant och ”spännande”.
Alltsedan jag startade MACK i Malmö (min ståuppklubb) har hållit kurser i ståuppkomik och utvecklat min egen teknik för hur jag ska få mina ”rookies” att lyckas. Så när jag började få förfrågningar från annat håll än komiker
Kom lusten att testa vad som händer om man sa använder samma teknik på ett tal.
Och resultatet var omedelbart. Det funkade perfekt. I alla fall med mina tekniker.
Och det var superkul. Något jag känner mig jätteinspirerad att utforska och jobba ännu mer med.
…och vilka teknikerna är? Ja det får du väl hyra in mig för att ta reda på☺
28 mars 2016
Lite läskigt är det för en talarcoach att se hur en ”rå” talare som Trump lyckas påverka sina åhörare. Med hans åsikter borde han vara förminskad till ett Kalle Anka-parti i marginalen.
Men det är just med sin enkla råa argumentation-teknik han vunnit framgångar tror jag. Givetvis har hans kändisskap gjort sitt, ihop med det faktum att han är en mångmiljardär som har råd med en massa utspel och TV-kampanjer förstås.
Men hans sätt att tala är det som nu håller på att ta honom till presidentposten (gud förbjude)
Genom att uttrycka sig så diametralt olika från alla dom andra kandidaterna, utmärker han sig och ger politikertrötta väljare ett helt annat språk att reagera på. Det är inte så balanserat och eftertänksamt, utan fullt av starka uttryck, känslor och sånt som man säger privat till sina vänner. Man känner igen sin frustation. Genom att inte vara diplomatisk tränger han igenom rutan och in till folk som känner ”ja nu får det vara nog, jag vet inte hur, men nu får det vara nog”
Dock har nog inte Trump heller någon bra koll på hur…
En annan talare som använder sig av en effektiv talteknik är Bernie Sanders. En politiker som kommit in förhållandevis sent i processen och nästan utan medel närmar sig Hillary Clinton i mätningarna. Men genom att var en otroligt duktig och effektiv talare har han nått fram med sitt budskap. Han eldar massorna genom att skapa bilder, personliga berättelser som man lätt förstår. Han bygger pedagogiskt upp visioner och framtidshopp. Han glömmer aldrig vad som är det viktigaste i sitt budskap, det återupprepar han hela tiden. Mycket effektivt.
Så antingen du gillar demokrater eller republikaner så kan du se hur de olika kandidaterna når fram med sina olika retoriska förmågor.
Själv hoppas jag amerikanska folket ser igenom Trump!
23 mars 2016
Idag har jag jobbat med ett härligt gäng bilskolelärare i konsten att tala…inför publik.
(inte föra samtal i personalrummet, vilket iofs också hade behövt förbättras ibland…)
Det var ett superkul möte, trots mina fördomar om körlärare. (vågar inte skriva vad här…barn kan läsa detta…)
Dom var nyfikna, modiga och intresserade (och inte bara för att dom fick smörgåstårta i pausen) och tog öppet emot mina tips att bli ännu bättre föreläsare.
Och det är lite märkligt att många verkar tro att man antingen är född med förmågan att hålla ett bra tal, eller inte.
Men det stämmer verkligen inte.
Att prata inför folk är en förmåga man tränar upp. (precis som förmågan att cykla, äta ruccola och armhåls-prutta)
Även om du är en självsäker person som gärna ställer dig framför en publik, så kanske du suger.
Jag har sett många underbart självgoda chefer (som oftast heter Bengt) som tror dom är svaret på alla frågor, som pratar och pratar och ingen varken fattar något eller bryr sig. Men Bengt märker inte det. Och kommer därför inte heller att utveckla sina föredrag.
Jag har också sett blyga människor göra jättefina tal som var både kärnfulla, känslosamma och minnesvärda.
Dom andra kombinationerna förekommer också förstås; osäkra talare som suger och självsäkra som håller bra minnesvärda tal.
Men det vanligaste är att det är ganska trist.
Och den vanligaste anledningen till det är att man vill vara korrekt.
Man vill inte säga något felaktigt, inte glömma viktig statistik mm.
Så det slutar med att man säger för mycket. Och gärna med förvirrande bilder.
Inget sticker ut.
Allt blir lika jämntjockt tråkigt, som en mulen dag i Borås.
Det är då alla åhörare diskret tar upp sina mobiler i knähöjd och spelar Candy Crush Saga, samtidigt som dom försöker se ut som att dom lyssnar.
Men talaren märker ingen skillnad. Får ingen feedback.
För vem ska säga till chefen att hans budskap var otydligt och tråkigt?
(det vore lika dumt som att begära bygglov på bygget man redan gjort)
Och hur man INTE ska hålla ett föredrag har jag lärt mig genom att stå och titta på ett enormt stort antal föredragare, chefer, projektledare mm, strax innan komikern (jag) kommer in. För ofta bokar företagen in en komiker efter chefens föredrag, eftersom man VET att det blir tråkigt. Det är ju tragiskt. Alla vet att det blir tråkigt. Utom chefen.
Och även konsten att vara en bra konferencier och moderator, kräver träning.
Jag vet första gången jag skulle vara moderator för en EU-debatt, och hade inte läst på ordentligt. Då fick jag förlita mig lite för mycket på att min charm skulle räcka.
Så det gäller att både vara förberedd, påläst och samtidigt intuitiv och närvarande.
Närvarande, detta märkligt abstrakta ord, som vi ändå förstår på något sätt.
Att vara i nuet (…ja var skulle man annars vara? …låter som en film med Tom Cruise…)
Men dessa är ledorden för att vara en bra konferencier o moderator. Att känna in vad publiken behöver. Vilka frågor dom funderar på mm. Inte bara gå på sitt eget manus, då missar man kanske intressantare spår.
Även detta kan man öva upp. Sin förmåga att våga gå utanför det förberedda.
Fråga mig, jag har övat hela livet!
20 mars 2016
Att tro att humor bara är trams och komikern en clown som aldrig har något viktigt att säga, är ett misstag. Att tro att komiker alltid har något att säga är också ett misstag.
Men dom klokaste talarna använder sig ofta av humor. Varför?
Jo antagligen för att dom upptäckt vad som händer med publiken om man använder humorn som ett verktyg att nå fram.
Talare utan humor lyckas helt enkelt inte lika bra (om det inte gäller ett tal på en begravning…fast t.o.m. där kan humor vara befriande)
Genom att få folk att skratta lite får man en kontakt in i åhörarens inre som utan att märka det sänker garden lite och släpper in dom tankar talaren har.
Om man talar om något torrt och tråkigt (som kanske i sig är svårt att skoja om) kan man använda humortekniken att beskriva just det problemet; att detta är ju kanske inte ett ämne som skapar skratt precis. Och så blev det lite kul.
Viktiga ämnen blir ofta tydligare om man sätter det ihop med humor. USAs president Barack Obama använder ofta humor i sina tal. Han har förstått hur man kan nå även människor som kanske inte i första hand skulle ha lyssna på honom.
Han använder också humorn som ett effektivt vapen att håna sina motståndare. Det finns ett känt klipp på You Tube där han fullkomligt krossar Trump med humor
(tyvärr verkar det inte hjälpt tillräckligt) och han har ofta roliga kommentarer (som verkar vara skrivna av professionella komiker) i alvarliga tal.
Det som även händer när man skojar lite är att man bryter mönstret. Med humorn skapar man en bild i lyssnarnas hjärnor av något dom inte var beredda på. Man överraskar.
Och det behövs överraskningar i ett tal för att få folks uppmärksamhet. Att bara mala på med fakta (hur korrekt och viktig den än är) tröttar åhörarnas hjärnor och man slår på ”autopiloten” (som när man ibland pratar med någon som babblar på om något och man kommer på sig själv att nicka och hm´a på rätt ställen, men man har ingen aning om vad som sagts)
Så se över ditt tal och se om det finns några roliga överraskningar!
